Futuro
Futuro är en finländsk prefabricerad typbyggnad i glasfiberarmerad polyester, formgiven av Matti Suuronen, ursprungligen som en skidstuga, och producerad 1968–1978.
Futuros ellipsoida form påminner om ett flygande tefat och anknyter till 1960-talets futurism och fascination för rymden. Huset formgavs som fritidshus för ungefär sex personer, på en yta på 50 kvadratmeter och en volym på 140 kubikmeter. Den lätta konstruktionen gjorde Futuro-huset flyttbart och var tänkt att kunna helikoptertransporteras i ett stycke. Det tillverkades i 16 moduler av glasfiberarmerad polyesterplast, vilka sattes samman två och två med en övre och en nedre halva. Sju av de övre modulerna och en eller två av de nedre har ovala fönster av akrylplast eller plexiglas. Modulerna nitades ihop i fabrik eller på plats, och huset stabiliserades invändigt av ett stålskelett. Det kunde demonteras och återmonteras på två dagar. Husets förankring krävde som minimum endast fyra betongplintar. Det hade en inbyggd isolering av polyuretan.
Konstruktionen var relativt enkel, liksom rumsplanen som omfattade ett halvmåneformat sällskapsrum med sex integrerade liggfåtöljer/sängar vinkelrätt mot rummets yttervägg, ett mindre pentry, ett badrum samt förvaringsutrymmen. Ingången var placerad delvis under huskroppen och dörren liknade den som sitter på ett flygplan. Stängd integrerades den i byggnaden, och öppen tjänstgjorde den också som trappa. Huset är tre meter högt, åtta meter i diameter och väger fyra ton med fabriksinredning.
Huset tillverkades i Finland i tjugo exemplar av Polykem i Strömfors från 1968, varav tolv exporterades, samt i högst ett åttiotal exemplar av utländska licenstagare i tio länder. Husen har varit särskilt populära i Nya Zeeland och Taiwan.
Oljekrisen 1973 gjorde att råmaterialet blev avsevärt dyrare, vilket ledde till att efterfrågan minskade. År 1978 tillverkades det sista Futuro-huset.
Numera har Futuro kultstatus. Uppskattningsvis finns ett drygt sextiotal hus bevarade, varav fyra finns på museer.
